|
SKURKLANDET Jimmy Bussenius svarar på frågor om Skurklandet!
Berätta lite om dig själv, ålder, band före/bredvid, familj, jobb, intressen? -Jag har väl alltid haft en vilja att uttrycka mig själv på nåt kreativt och konstnärligt sätt; först höll jag på med lera, satt inlåst hela dagarna och byggde lermodeller. På en enda dag vände det där om direkt, tror det var i sexan nångång; jag kastade allt på komposten och sa till mina föräldrar att det var det töntigaste jag någonsin hållit på med. För att fylla hålet började jag istället rita och måla tills jag upptäckte musiken, i början på gymnasiet.
Musiken skaffade mig den där identiteten jag hade saknat, att skråla ut sina egna texter för en publik var verkligen en häftig upplevelse (det tycker förresten jag än idag). Bandet som sen startades (Eldorado hette vi då) bestod till stor del av samma människor som jag spelar med än idag: Pierre Engström (gitarr) och Patrik Gliveson (bas) är fortfarande med, Peter Ejdebrand (trummor) samt John Säbom (Orgel) tillkom efter ett år. Bandet har alltid funnits även om det ibland legat mer eller mindre på is, på sommaren har vi dock alltid strålat upp i ett gäng livespelningar.
Hösten 2003 och våren 2004 gick jag musikfolkhögskolan i Västervik vilket innebar att jag spelade med i lite olika konstellationer, främst turnégruppen ”Kulturmustasch”. Hösten 2004 och våren 2005 bodde jag i Luleå, trots detta lyckades vi sammanstråla i några nya inspelningar samt någon livespelning. I Luleå spelade och sjöng jag även med i ett trubadurlag (det där covermalandet fick mig spy efter ett tag). Sen sommaren 2005 är jag tillbaka i Ronneby (efter att ha hoppat av ljudteknikerprylen i Luleå) och till hösten kommer förmodligen fyra av fem medlemmar att befinna sig i Lund/Malmö vilket gör att vi förhoppningsvis kommer att spela tillsammans mer frekvent. Bandet har alltid legat varmast om hjärtat, även om jag kör ett soloprojekt vid sidan om.
Då till familjen (från Ronneby) som består av pappa Olle, mamma Solgerd samt syster Julia, jag är mycket glad över att ha fått just dem som familj.
Jobb jag har haft: Fixarlaget i Ronneby (en sommar), badvakt på Ronneby brunnsbad (fyra somrar), lantbrevbärare i Backarydtrakten (en sommar, totalkvaddade en postbil där, misstänker att det är därför dom inte har tagit in mig igen), nu jobbar jag som personlig assistent samtidigt som jag pluggar upp mina gymnasiebetyg. Jag har faktiskt även gjort vapenfri civilplikt i Stockholm/Kalmar, 10 månader som flygplatsbrandman, detta var inget hinder för bandet eftersom jag endast låg inne varannan vecka.
Ta samma sak om varje medlem men något hemskt om varje också? -Pierre Engström, född 1983 – Pluggar just nu till sjuksköterska i Eskilstuna men kommer att flytta ner till Malmö till hösten. Vi har känt varann sen lekis, slagits vartannat år och varit bästa kompisar vartannat, min absolut äldsta nära polare idag. Pierre har jävligt eget sätt att lira gitarr, jag älskar det även om våra meningar går isär ibland. Man kan säga att vi kör på som vi alltid har gjort fast i mindre tidsintervaller, dagar istället för år. Repen brukar ofta innebära stora passioner åt olika håll även om de har blivit mer och mer sansade.
Patrik Gliveson, född 1982 – Bor i Lund med flickvännen Emma, ska bli något inom miljö och teknik om jag har fattat det rätt. Pierre och Patrik håller alltid varandra om ryggen, jag brukar ibland skämta om att dom för en konspiration mot mig. Patrik lärde jag mig främst känna genom bandet, han och Pierre hade dessförinnan lirat tillsammans i nåt metalband. Riktigt duktig på bas, fattar direkt även om han är en man med starka principer, låtar som jag älskar kan han förkasta helt. Han tål heller inget tjafs, har han bestämt sig för nåt går det inte att övertala honom. Det kan jag leva med, han är ju trots allt världens bästa basist så vitt jag vet.
Peter Ejdebrand, född 1984 – Killen har sitt förflutna i Hardcorebandet Uppergate och skolorkesterns storband, den kombinationen är slående. Han jobbar just nu häcken av sig på Maxi i Ronneby. Peter lärde jag känna helt genom bandet, riktigt go kille och jävligt duktig på trummor. Största bristen är att det är praktiskt omöjligt att få tag på honom.
John Säbom, född 1982 – Är från Ramdala och lirar piano, orgel och dragspel. Jag träffade honom en kväll på krogen i Ronneby och vips var han med. Han har pluggat på två stycken musikfolkhögskolor och kommer med all sannolikhet att komma in som musiklärare på Malmö musikhögskola till hösten, det säger ju en del om hans kompetens, ibland kan man dock tycka att han snöar in för mycket på det tekniska istället för att bara lira. Killen har tusen järn i elden, vilket på ett sätt och vis är kul men har gjort att han har missat en del spelningar. Han är en skön kille, jag önskar att vi kunde sammanstråla mer bara.
Jag tycker du är svår att jämföra med något, jag hör mycket här, Demian, Cirkus Miramar, svensk punk, Thåström osv? Vad jämförs ni med annars? -Jo jag har hört de där namnen dyka upp innan tillsammans med Winnerbäck, Dia Psalma, Sinn Fenn, Tom Waits, Kaisers Orchestra m.m. Jag är egentligen inte så mycket för jämförelser, jag tycker om liknelsen cirkusrock/punk, eller rock på svenska med folkliga inslag. Man vill liksom bli beskriven utifrån sin egen grej inte andras. Jag har hört människor som ganska nyligen har sagt till mig att vi har snott soundet från Cirkus Miramar rakt av, då hade jag inte ens hört nåt av bandets musik (jag blev dock nyfiken och kollade upp bandet, det lät schysst tyckte jag men att vi hade snott soundet var ren lögn).
Punken , är det därifrån du kommer? -Jag gillar när det dras paralleller mellan mig och punken, det är nåt med attityden som tilltalar mig, men jag har väl aldrig lirat regelrätt punk. Jag har dock alltid gillat svenska punkband med lite mer finess än bara råmangel, typ Charta 77, Dia Psalma och Köttgrottorna
Vad är ditt förhållande till punken? -Punken fanns mer omkring en innan, jag kommer ihåg att exempelvis ”Hon får” med Dia Psalma var värsta hiten på fritidgårdsdiskona i mellanstadiet, de flesta dansade loss allt dom orkade till den då. Nuförtiden skulle ”Hon får” förmodligen tömma dansgolvet istället. Jag kan sakna det där med att vilka musikstilar som helst kunde blandas, nu är nog utbudet smalare tror jag.
Hur tycker du musiklivet i Sverige just nu? -Jag är faktiskt inte alls insatt, jag har inte ägt en TV eller radio på två år. Nyligen skaffade min sambo en TV, men jag försöker undvika allt utom nyheterna (av en viss anledning, schlagers och RnB verkar vara det enda som får komma fram för tillfället, vilket är synd). På krogen försöker jag vara så pass full att jag skiter i vilket.
Finns det några bra band? -Ja visst det finns hur många bra band som helst, synd att så få får komma upp till ytan bara.
Berätta lite mer om hur du får inspiration till dina/era texter? -Det brukar börja med någon line som sätter sig på hjärnan, sen rullar det på. Det jobbigaste är vanligtvis de sista raderna, att slutföra låten. De absolut flesta låtarna brukar inte komma längre än till det där halvfärdiga stadiet. Inspirationen kommer in överallt, mest från min närmsta omgivning, kompisar osv. men även från böcker, nyheter och annan musik.
St. Johnny vad handlar den om? -En tragisk/ironisk historia om en kille som lite olyckligt står upp mot rasism genom att visa kuken.
Hur tycker du det är att bo i Sverige idag? -Jag trivs bra i Sverige, kan inte säga att jag har så mycket att jämföra mot dock. Jag har aldrig bott en längre tid i ett annat land.
Du drömmer inte om ett stort, fett skivkontrakt eller är du nöjd som det är?
-Just nu så går jag bara ekonomiskt back på musiken. Det skulle ju självklart vara trevligt att tjäna lite stålar på musiken så man kan få lite mer tid till att hålla på med den. Får jag bara göra min grej så skulle jag vara mer än nöjd.
Vad anser du om fildelning, är det något du har hållit på med? -Vi har valt att lägga ut våra låtar på hemsidan, det finns för och det finns nackdelar. Någonstans måste man väl acceptera hur situationen ser ut. Finns tekniken så kommer folk att utnyttja den, det gör även jag då och då. Det ska bli mycket intressant att se hur situationen kommer att bli om tio år, om de stora skivbolagen kommer att gå i graven eller ej.
Bra eller dålig får mindre band kontra större band? -Samtidigt som Internet är ett bra sätt att nå ut med sin musik så tror jag att fildelningen slår hårdast mot mindre band som har potential att komma upp sig. Detta genom att mindre skivbolag inte vågar satsa på dem eftersom skivbutikerna som skulle ha tagit in skivor från mindre bolag tvingas lägga ner. Giganterna klarar nog sig alltid genom feta stimpengar från radio och TV, deras skivor finns också att köpa överallt nuförtiden, på mackar, matbutiker, videoaffärer osv.
Snälla, ranka dina fem favoritskivor, fem favoritkonserter och fem viktigaste sakerna i livet? -Skivor Thåström – Mannen som blev en gris Sinn Fenn – Usling Billie the Vision and the Dancers – The World According to Pablo Soundtracket till “Black Cat, White Cat” – Emir Kusturica and the No Smoking Ochestra Tom Waits – Raindogs Konserter Nationalteatern – Hasslöfestivalen, 2005 Sinn Fenn – Bastion Aurora, 2003 Neil Young – Roskildefestivalen, 2001 Dan Fägerquist, tolkar Vysotskij – gjorde ett framträdande på min gamla musikfolkhögskola Billie the Vision and the Dancers – Jekyll & Hyde Jag tycker det känns fel att ranka det viktigaste i livet, allt hänger liksom ihop, så jag listar dem istället: Musiken, familjen, flickvännen och kompisarna.
Första, senaste och dyraste skivan du har köpt? -Ready Steady Hits
Johnny Cash – The
Man Comes Around
Den mest pinsamma skivan i samlingen? -Ready Steady Hits
Bästa skivan att ha sex till? -Det beror nog på humöret
Blir det mycket intervjuer eller? Är det tråkigt? -Det är kul med intervjuer, det blir dock inte så många som man skulle ha velat.
Vilken fråga vill du ha men aldrig får? Ställ den och besvara den? -Kanske nåt om designen på allt som hör bandet till, då skulle stolt ha svarat att jag som skapar allt det där (inte fotografierna).
I höst är det val, vad är dina tankar där? Kommer sossarna att sitta kvar eller vad tror du? -Det vet jag inte, känns lite fifty, fifty.
Om inte kommer vi då att sköljas över av en våg av politiska band tror du? -Allt som händer har väl en motreaktion, var det inte Newton som sa nåt sånt? Det stämmer nog i det politiska klimatet såväl som i naturen.
Nu till något helt annat, en film som du rekommenderar? Varför just den filmen? -The Big Lebowski – Jag tycker filmen är skön och underhållande
Vad händer med Skurklandet i framtiden? -Om allt sker enligt planerna ska vi börja spela in vårt debutalbum till sommaren, sen flyger vi med vinden, nåt som är säkert är i alla fall att vi kommer att finnas kvar långt framöver. Jag gillar det där gänget väldigt mycket. Vi är också med i musikkollektivet Midsommarklubben, tanken är att vi ska hjälpa varandra att nå ut med musiken.
Med Jimmy Bussenius? -Jag kommer alltid att hålla på med musiken, jag tar chanserna som ges till mig och försöker skapa mina egna chanser. Mitt mål är att nå ut med min musik till så många som möjligt.
Visdomsord? -Jag hörde en line från en barnskiva på jobbet (jag jobbar som personlig assistent för tillfället), Kamomillavisor hette skivan och raden gick så här: ”Man ska aldrig skada andra, man ska alltid bjuda till men för övrigt kan man göra vad man vill”, så enkelt det kan va.
Nåt att tillägga? -Inget som jag spontant kan komma på just nu
|
